Det är en sprakande bild av Madonnan som möter oss i koret i Dannemora kyrka. Den heliga Jungfrun står där på månskäran, omstrålad av solen och omgiven av 150 rosor. Det är landets största bild av Rosenkransmadonnan.
Men det finns flera fascinerande bilder i denna rikt bemålade kyrka. På en vägg kan man i en unik framställning följa Johannes döparens historia. På en annan forsar Sankt Olofs stora skepp fram mellan klippor, berg och hotande troll. Där intill tycks Sankta Ursula med sitt uppbåd av jungfrur däremot färdas tryggt i sin skuta på väg över Engelska kanalen. Det bör hon kunna då Kristus själv står vid rodret.
Målningarna kom till i början av 1500-talet under katolicismens slutskede. De var avsedda för den senmedeltida människan. Men fyrahundra år senare spelar de fortfarande en roll för oss. Inte bara som historiska dokument. Utan som en omistilig del av det kulturarv, som vi alla bär med oss i språk, talesätt, poesi och visor. Och de lever kvar inte minst i folkkonst och folkmusik och fortsätter än i dag att befrukta vår kultur.
